Hej!
Idag är det ingen rolig dag för min del.
Det är två år sedan min bror gick bort.
Tiden har gått så otroligt fort.
Samtidigt som det känns som att allt hände igår, så känns det faktiskt som en evighet sedan.

Krille hämtade upp mig på min håltimme och så åkte vi till graven.
Det är alltid lika fint där och ljusen brinner alltid.
Jag åker inte dit ofta, kanske 7 gånger om året.
Varför?
För att jag tycker att det är jobbigt. När jag väl kommer dit så blir jag som i chock. Jag beter mig helt normalt och pratar om annat. Jag skrattar och bara förtränger att min bror ligger under mina fötter.
Just för att jag tycker att det är så jävla jobbigt.
Jag bearbetar saknaden på mitt egna sätt.
Ibland blir jag ledsen hemma när jag ska gå och sova, när jag kollar på bilder eller hör någon låt som påminner mig mycket om honom.
Det var iallafall skönt att åka dit idag.

Det är många som har varit där idag vet jag.
När våran familjekompis var där så ringde han mamma för att det stormde tydligen in 20-25 ungdomar som gick till hans grav. Jag antar att det var hans gamla klasskompisar som samlats och åkt dit. Gulligt.

Och jag har världens bästa vän, ja ni vet redan vem det är, Tova såklart.
(sms)
jag: hej tovis, idag är det exakt 2 år sen Nicke gick bort och jag vill bara tacka dig för att du har varit och fortfarande är världens bäta vän. Du har ställt upp och gjort så himla mycket för mig! Alla förtjänar en vän som du. Jag älskar dig!
Tova: Du skulle gjort samma sak för mig och det visar hur jävla bra kompisar vi är! Älskar dig som fan! Hälsa din familj från mig och ring mig om det är något.

Där har du en riktig vän.

Saknar dig älsklingsnicke