Detta inlägg skrev jag igårkväll men bloggen knasade som fan så det gick inte att publicera.

Jag blev nyss galen. Helt galen. Eller arg.
Det ringde någon liten kille (eller tjej?) människan var inte tillräckligt mogen för att jag skulle kunna höra om den var av manligt eller kvinnligt kön.
I alla fall.. den ringde först en gång, sedan två..och så vidare. Vi kom upp i åtta gånger.
"Hej, är Johanna där?"
Jag började med att vara trevlig.."nej tyvärr, finns ingen Johanna här.."
Efter att människan ringt och tjatat om Johanna sju gånger blev jag riktigt irriterad. Satt och skrek i telefonen. Ja, skrek!
Mamma kom ner och undrade vad som försegick, haha. Ungen hade ju klantat sig och ringt hemifrån, pucko. Mamma ringde upp honom:

mamma: har du några föräldrar i närheten?
ungen: aa, men de va inte ja som ringde!
mamma: joo det var det visste, du gjorde misstaget att ringa hemifrån lilla gubben..
ungen: aa-aahh--aa..eehh..men.
mamma: AA BRA, RING INTE MER!
ungen: eehh..nejnej okej!

idiot-unge