Förut skrev jag om dig varje dag. Jag gör inte det längre, jag vet inte varför. Men jag ska visa ett gammalt inlägg:

fredag 16/3

Så många ljus tända för dig idag, Niklas.
Om du visste hur många ungdomar som grät för dig imorse, så skulle du garanterat också fälla en tår.
Det kändes konstigt idag..det var första gången jag var hemma själv sedan du gick bort. När jag kom hem var allt jag bemöttes av ett blombud..dina skor stod inte avslängda där dom brukar och det var ingen Nicke på övervåningen. Det kändes så himla tomt och konstigt.. ensamt.
Förut kunde man trösta sig med att säga "äsch, det kan hända värre saker.." Men nudå? Nu kan det ju inte hända något som är värre..hur ska man reagera då..?
Som din historialärare sa idag, Nicke.."det är inte lätt att gå från presens till imperfekt på bara en natt sådär", det kändes så rätt när han sa så.
Det är en alldeles för stor omställning för att man ska kunna hänga med och förstå vad som egentligen händer.
Linkin park - In The End spelades på minnesstunden imorse..det var nästan då jag insåg att det kanske är sant. Din favoritlåt spelas inte upp inför många människor i en kyrka utan att något förfärligt har hänt.
Men jag förstår fortfarande inte helt.
Åh, du var, är och kommer alltid vara så jävla underbar. Vi som skulle göra så mycket, du och jag. Storayster och lillebror. But it all fell apart. Älskar dig.