Jag var framme vid dagiset vid Runstensplan runt kvart över tre. Det är ett jäkla bök med ytterkläder och sånt när man ska därifrån måste jag säga. Väl ute traskade jag, barnvagnen och linn iväg till Björklunds hage som är en lekpark som också har djur och grejer. Lämpligt!
Efter ett tag började Linn frysa och jag frös om mig lilltå så vi traskade hemåt.
Väl hemma kände jag att någonting var fel med min tå, så jag tog av mig strumpan, och SHIT! Min lilltå var alldeles vit och jag hade absolut ingen känsel kvar. Dessutom var den iskall. Jag trodde helt ärligt att jag skulle få amputera bort den! Jag trodde den hade frusit ihjäl och dött. Jag blev skitskraj, ringde mamma som såklart inte svarade. Arg och rädd satte jag mig på toagolvet och lilla Linnsan kom och tröstade mig samtidigt som hon inte fattade någonting överhuvudtaget. Hon är ju trots allt två år. Jag stampade och slog på tån för att väcka den till liv.. ställde mig på värmegolvet. Efter ungefär tio minuters runtspringande i hela huset så fick den långsamt men säkert tillbaka sin färg och känseln smög sig på, nerifrån och upp. Pjuh, jag trodde helt ärligt att denna dag skulle sluta en tå mindre.
Well well.. resten av tiden lekte vi, lyssnade på musik och åt pyttipanna. Alltid pyttipanna, bara att steka på. Jag är ingen vidare bra kock, så om hennes föräldrar vill ha köket kvar så är det en bra idé att fortsätta med pyttipannan.
Vid halv sju drog jag mig hemåt. Hemma kollade jag på mig själv på TVn, repris. Inge roligt tycker jag för övrigt, den här gången skämms jag mer än förra gången. Men jag vet att jag gör vissa "på-väg-anorektiker" och anorektiker en tjänst.
Nu kom jag precis från duschen, ska be mamma om massage, för jag har så himla ont i mina axlar! Har ingen aning om vad jag gjort med dom!