Klockan är halv två. Dagen har knappt börjat och jag känner redan att denna dag inte är min dag någonstans.
Och då menar jag ingenstans.
Förkyld och med nyduschat, blött hår åker jag och mamma iväg till skoaffären. Mamma är arg som fan och jag blir irriterad för att hon är arg.
Proppfullt med människor i affären som trängs och puttas.  Och inte ens ett jävla förlåt får man för det. Jag hittade skorna jag ville ha..tre storlekar förstora. Kan det bli bättre? Det var bara att glömma dom. Jag plockade på mig fyra par skor och åkte hem. Väl hemma möts man av ett rum som ser ut som ett helvete. Men jag städar imorn, eller i övermorgon. Kanske på onsdag. Jag misslyckades med sodukot idag också.

Jag vill flytta hemifrån. Jag vill ha ett eget hem. Jag vill bli vuxen, få ett bra jobb och ta hand om mig själv. Ta körkort och köpa bil. Jag vill känna att jag är bra på något sätt och vara stolt över att jag klarar av att leva för mig själv. Jag vill bjuda hem vänner på en god middag som jag slagit upp i kokboken och lagat själv. Ta ett glas vin till maten. Lära mig att tycka om skaldjur som de flesta vuxna gör. Byta ut coca colan mot kaffe.

För första gången i hela mitt liv känner jag lusten efter att ha en pojkvän. Jag är inte den typen, jag vet. Det har både jag och mina vänner intalat mig. Men det kanske är värt ett försök? Eller kanske inte.. Jag gör som jag alltid brukar göra, tar det som det kommer. Att Följa Magkänslan.

Jag måste plugga. Företagsekonomi. Men hur ska jag ta mig lust och ork att plugga om jag inte förstår vad vi håller på med ens en gång? Rörlig kostnad, fast kostnad..helt ärligt bryr jag mig inte ett jävla skit. Skriv IG i min panna.

Jag vill shoppa. Jag vill gå ut på stan själv. När jag går själv behöver jag inte höra tjatet att jag går för fort, jag kan gå in i exakt de affärer jag vill och jag slipper höra andras kommentarer om sakerna jag provar. Jag kan köpa exakt det jag vill och sen när jag kommer med det till skolan och redan har rivit sönder kvittot, kan vännerna klaga bäst de vill. Jag gillar iallafall plagget och jag tänker inte byta det.
Jag vill göra av med pengar. Mycket pengar. Jag vill se pengarna försvinna från kontot och få ont i armarna av att bära alla kassar med mjukt innehåll. Jag blir glad av att shoppa.
Vem fan var det som påstod att man inte kan köpa sig lycklig?

Grattis pappa, på fars dag