Kristoffer Mannen om att växa upp! ^_^
Hej alla glada mikaelaholm.blogg.se-fans!
Det viktigaste när man läser den här bloggen är att ha i åtanke att det är allas våran söta
Mikaela (aka mickan the mic mic!) som skriver här. Därför ligger det i samtligas ansvar ta till sig av
allt som händer på den här bloggen och ta ställning. För om ingen skulle ta ställning till någonting skulle vi alla
falla under den tredje synden (av sju), likgiltighet / lättja, inom den katolska tron.
OCH DET SKULLE JU VARA HEMSKT!
Hur som helst skulle jag vilja spinna vidare på Mikaelas angående att bli mer självständig som individ
och växa upp. Vill vi inte alla ha något som är bara ens eget? Kunna säga: "Tjena, det här är min lägenhet, välkommen in!". Jag förstår verkligen frustrationen som kan uppstå i dessa fall, jag är trött på familjen som konstant kommer och stör mig hela tiden. Nej, jag vill bara sitta i mitt rum. Och vara!
Jag vill kunna gå runt naken och njuta av ett glas rött i min ensamhet!
Kunna ha möjligheten att komma hem från skolan och enbart tillbringa hela dagen till att göra ingenting, vore inte det något helt underbart?
Jag vill efter min egen smak inreda och möblera mitt lilla plejs, jag vet att jag har en perfekt smak och jag bryr mig inte om ni hatar det. För det är min smak! Den där ananas-guld tavlan ska visst hänga i badrummet! Tänk att få nyckeln till sitt ställe, ens egna ställe, som ingen annan har tillgång till dig. Du kan alltid räkna med en privat stund (wink wink) efter att du vridit om nyckeln och tagit första steget in över tröskeln...
"Wouldn't that be worth fighting for? Wouldn't that be worth dying for?"
Detta är något som vi, förr eller senare, måste ta itu med. Vissa är överlyckliga över att stunden äntligen är kommen och är helt övertygande om att detta är en nystart på deras liv. Andra, däribland Kristoffer själv, anser att ett eget ställe endast skulle bidra till total förrvirring, massa ansvar och i slutändan till självförstörselse.
Därför ska jag bo kvar hos min mor tills jag är 25 och därefter flytta till min far och bo där i 25 år till.
Tack.
Sincerely yours,
Kristoffer
Det viktigaste när man läser den här bloggen är att ha i åtanke att det är allas våran söta
Mikaela (aka mickan the mic mic!) som skriver här. Därför ligger det i samtligas ansvar ta till sig av
allt som händer på den här bloggen och ta ställning. För om ingen skulle ta ställning till någonting skulle vi alla
falla under den tredje synden (av sju), likgiltighet / lättja, inom den katolska tron.
OCH DET SKULLE JU VARA HEMSKT!
Hur som helst skulle jag vilja spinna vidare på Mikaelas angående att bli mer självständig som individ
och växa upp. Vill vi inte alla ha något som är bara ens eget? Kunna säga: "Tjena, det här är min lägenhet, välkommen in!". Jag förstår verkligen frustrationen som kan uppstå i dessa fall, jag är trött på familjen som konstant kommer och stör mig hela tiden. Nej, jag vill bara sitta i mitt rum. Och vara!
Jag vill kunna gå runt naken och njuta av ett glas rött i min ensamhet!
Kunna ha möjligheten att komma hem från skolan och enbart tillbringa hela dagen till att göra ingenting, vore inte det något helt underbart?
Jag vill efter min egen smak inreda och möblera mitt lilla plejs, jag vet att jag har en perfekt smak och jag bryr mig inte om ni hatar det. För det är min smak! Den där ananas-guld tavlan ska visst hänga i badrummet! Tänk att få nyckeln till sitt ställe, ens egna ställe, som ingen annan har tillgång till dig. Du kan alltid räkna med en privat stund (wink wink) efter att du vridit om nyckeln och tagit första steget in över tröskeln...
"Wouldn't that be worth fighting for? Wouldn't that be worth dying for?"
Detta är något som vi, förr eller senare, måste ta itu med. Vissa är överlyckliga över att stunden äntligen är kommen och är helt övertygande om att detta är en nystart på deras liv. Andra, däribland Kristoffer själv, anser att ett eget ställe endast skulle bidra till total förrvirring, massa ansvar och i slutändan till självförstörselse.
Därför ska jag bo kvar hos min mor tills jag är 25 och därefter flytta till min far och bo där i 25 år till.
Tack.
Sincerely yours,
Kristoffer
Kommentarer
Trackback
